Resan till Nordkap
Rosie Lundblad
Svante Stocks
Denna soliga och första vårkväll hade glada Rotarianer och gäster samlats för att som vanligt mingla runt innan kvällens måltid skulle serveras. Många skratt och glada röster hördes i salen som vanligt. Måltiden som därefter serverades var en välsmakande Kalvgryta med sedvanliga tillbehör och drycker.
Efter avslutad måltid hälsade så Presidenten oss och våra gäster välkomna till dagens möte. Vi var 39 egna medlemmar (60%) samt sex gäster. Våra gäster var Rosie Lundblad som tillsammans med Svante Stocks var kvällens föredragshållare, Lena Bolle, Kerstin Eriksson, Kerstin Winberg, Gunilla Pettersson och Lorella Strauss-Gutierrez. Presidenten hälsade så oss själva och våra gäster välkomna till kvällens möte med en varm applåd.
Presidenten berättar att den 3 mars firas bland annat FN Dagen för att uppmärksamma vida djur och naturvård. Det är också World Hearing Day som är en global dag för hörselhälsa.
Så en politisk historia från den tyska byråkratin. En tysk tjänsteman sade stolt. Vi har förenklat processen. Fantastiskt hur då? Ja nu finns det bara två formulär, ett för att klaga och ett för att klaga att det första formuläret är för svårt att förstå. (Slut citat).
Dags för att hylla våra klubbmedlemmar som blivit ett år äldre. Kvällen hade två jubilarer som hade fyllt år. Kjell Björkander och Hans-Olof Almquist. Vi hurrade och på begäran avslutade vi med allas skönsång.
Så var tiden inne att lyssna på dagens föredrag, nämligen en resa till Nordkap med Rosie som berättare och Svante som via datorn visade alla fina bilder från resan. Rosie, som bor i Stockholm är medlem sedan 20 år i Jarlabanke Rotaryklubb som är en frukostklubb, inledde med att berätta lite om sig själv. Som tidigare gymnasielärare jobbar nu Rosi som reseledare.
På vägen upp till Lofoten blev det också en del avstickare till lite olika platser bland annat Jukkasjärvi och Alta och sedan vidare upp till slutmålet Nordkap. Resan börjar med flyg från Arlanda till Kiruna där bussen med chauffören Isac väntar. Den totala resan med buss slutar på 206 mil, så mycket buss blir det!
Första stoppet blir i Jukkasjärvi och ishotellet, en helt fantastisk anläggning vid Torneälven. I november månad tar man upp de stora isblocken och bygger upp ishotellet igen, som därför ser olika ut för varje år. Man skapar fantastiska konstverk och man inreder hotellets alla rum och sviter där man som gäst kan övernatta under stora varma skinnfällar. Innan man går till söms kan man också besöka den stora baren där allt består av is. Anläggningen är från 1989. Det som sker och händer på denna anläggning är konst, vildmarks middagar, skulptering, bröllop och mycket mer. Väljer man bo i en svit så får man punga ut med 7 000 kr per natt. Ett ställe att besöka även om man inte väljer just det dyra alternativet. Som avslutning på ishotellet fick vi se en bild på Svante som sörplar i sig en kall vargtass!
Nästa stopp blev Kiruna, en stad som inte kanske har uppletts som vacker. Men nu skall det skickas upp och planteras träd, ett projekt som kanske vår Bengt-Göran kan bli involverad i. Kiruna har relativt låg arbetslöshet och en ung befolkning, genomsnittsålder på 42 år.
Ett stort och spännande projekt som vi har sett på TV är flyttet av Kiruna Kyrka, även klassad som Sveriges vackraste kyrka. Ett dyrt projekt, men ett flytt som gick helt utan några komplikationer. Fantastiskt! Ett annat flytt som är aktuellt är Kiruna Centrum som flyttas från Fjället till som man kallar en Skogsdunge.
Kiruna är en stad i förvandling som inte alla Kirunabor är så glada i. Cirka 33% av befolkningen berörs av flyttet i Kiruna. Mycket annat med nya byggnader händer också i staden. Det gamla hotellet stängdes ner samma dag som det nya öppnades. Och ett annat stort projekt som är under uppförande är Midnattssolens Bad, även kallat Kallsupens bad. Ett projekt som ännu inte är finansierat. Så mycket mer sker i staden! I Svantes bildvisning fick vi se en bild på Börje Salmings gata. På baksidan av hans gata låg ishallen så han hade väldigt nära till träningen!
I Kiruna samsas tre kulturer, svensk kultur, samisk kultur och tornedalsk kultur.
Nästa stopp var Alta, känt för sina hällristningar som ingår i UNESCO Världsarv. Det är Nordeuropas största samling av hällristningar, tillsammans 66 000 stycken från 7 000 till 2 000 år sedan och föreställer björnar, renar och ceremonier. Vidare ett besök i nordlyskatedralen som är unik för sin arkitektur. Inne i katedralen finns blå laser på väggarna, titanlampor med en stor Kristussymbol i brons och trappan upp till himlen. Akustiken i katedralen lär vara något unikt.
Nästa och slutmålet Lofoten och Nordkap blir resmålet. Lofoten består av 80 öar varav fem öar som är bebodda och med bro emellan och det är dessa man åker runt på.
På tundran på vägen upp hittar man ett litet blått hus där man bland mycket annat kan köpa det berömda samiska smycket Soluret.
Så framme på Lofoten en av världens vackraste platser. Ligger på Vestfjordens västsida i norra Norge med huvudstaden Svolvaer med sina berömda gettopparna 590 m höga. Lofoten är en plats som drar till sig mycket ungdomar som kommer dit för att vandra. På Lofoten bor ca. 24 000 personer och under turistsäsongen är det 250 000 på plats. Då kommer också de stora kryssningsfartygen dit. Med alla dessa människor är det naturligtvis då många problem med det mesta. Bästa tid att åka dit är maj och september. Milt klimat får man och det blir aldrig kallare än två minusgrader. Vill man bo där uppe är det väldigt dyrt och vill man äga något måste man ha så kallad boplikt. (måste bo där inte bara köpa).
Största grejen är naturligtvis fisk och åter fisk. Man äter alla typer av fisk på restaurangen. Men fisk betyder också pengar. Och de största som köper därifrån är Japanerna. Och om man trodde att sushi började i Japan så har man fel. Det börjar på Lofoten. Torkad fisk är också vanligt på Lofoten. Fiskställ för att torka fisk syns över allt.
Känt är att Lars Lerin bodde där i tretton år under sin svåra tid. Känt från Lofoten är också den hårda blåsten som ofta förekommer. Så för den lilla kyrkan Gimsöj var det nödvändigt att förankra den så att den inte skulle blåsa bort.
Vidare åker man till slutet på europavägen, till Å som är en av Norges bäst bevarade fiskebyar. Hela byn är som ett enda museum och där kan man uppleva historisk kustkultur.
Slutet på resan blir sedan Nordkap. En tuff sträcka efter fjordarna och med mycket tunnlar och broar, ofta enkelriktade. Den största och längsta tunneln i Norge är på 6875 m lång och ligger på 202 meter under havet. I fjordarna däruppe så kommer under turisttiden alla stora kryssningsfartygen in och då blir det riktigt trångt. Slutligen närmade man sig resans höjdpunkt Nordkaps klippan. Bilden därifrån som Svante visade var tagen 23.00 och parkeringen där var fylld till bristningsgränsen med husbilar och bussar. Hysteriskt!
Detta är den nordligaste delen av Nordkap som man kan köra till. Vill man sedan nå den allra nordligaste delen får man promenera sista biten och kommer då till livkällsudden.
Med detta avslutar Rosie och Svante sitt fina föredrag om resan till Lofoten och med uppmaning att om möjligt finns, så ta en resa dit!
Efter detta intressanta och spännande föredrag och många fina bilder tackade vi Rosie och Svante under ledning av Presidenten med en ”varm applåd”. Presidenten överlämnade också en liten gåva till Rosi, en burk lerumsproducerad honung.
Nästa vecka får vi besök av en kvinna som berättar om perukmakeri. På fredag i Lerum Aspen Rotaryklubb är det Guvenörsbesök.
Mötet avslutas och klockan ringer.
Vid pennan
LZE