Egoföredrag
Lars-Uno Johansson
Ja så var det dags igen – Isterband och stuvad potatis denna gång, gott som vanligt.
Vi var 43 egna medlemmar, 61%, och inga gäster. Vi gav varandra en varm applåd, förstås.
President Per började med att berätta om resan till Helsingfors vilken gett både en historisk tillbakablick och musikaliska upplevelser med både ”Bada Bastu” och Sibelius. Som vanligt när vi är ute och reser är det trevligt. Kom gärna in med idéer om vart nästa resa skall gå.
Dagens namnsdagar har ju också sin plats i mötet och Per berättade att Marit kom ursprungligen från Margareta och att Rita är en kortform av Margherita, jag som trodde det var en drink.
Så var det dags för dagens fyra födelsedagsbarn, förgyllda med Petra i centrum. Bengt Arenhag som fyllt jämnt fick diplom och 500:- insatta på Rotary Foundations konto, Sture och Kent fick tillsamman med de andra både hurrarop och skönsång!
Kent tackade för uppvaktningen med en limerick som löd:
”Pettermästare sotarsson stakade över klättret bröl ner och töll halsen, då kom lasalansen och tog honom till aburettet. Där brev han ett skrev och fristade på ett klimärke.”
Arne Kalldert steg så fram för att förrätta dragningen i kvällens lotteri, undertecknad blev som oftast lottlös trots fyra lotter.
Så var det så dags för Lars-Uno Johansson och dagens egoföredrag.
Johansson är ju landets vanligaste efternamn och så tyckte nog Lars-Unos föräldrar som därför ville ge honom ett ovanligt förnamn. Otroligt nog är det inte helt unikt, det märkte han när han kollade upp det men samtidigt framgick det att namnet Lars-Uno saknar betydelse! Han är född och uppväxt i Gårdsjö så Lars-Uno Johansson från Gårdsjö är i alla fall helt unik!
Gårdsjö är en liten ort med 300 innevånare, slutpunkt på Kinnekullebanan där den möter Västra stambanan.
Gårdsjö var tr
yggt men lite svårt att hitta på rackartyg och annat bus där när alla känner alla.
yggt men lite svårt att hitta på rackartyg och annat bus där när alla känner alla.Efter lumpen i Eksjö fick han jobb som pinnpojk på Skånskacement och var med och byggde Skövde sjukhus. När det var klart fick han frågan om han ville vara med och bygga ett till sjukhus söderut och han och hans blivande fru tackade ja. Söderut var det – Bengazi i Libyen!
Sen följde en intressant, och rolig, berättelse om hur det går till att bygga sjukhus i arabvärlden när man bara talar skaraborgska! Arbetsstyrkan plockades upp från gatan på morgonen, sökte man 50 murare så dök de upp, sökte man 50 snickare så dök de upp, sökte man 50 elektriker så dök de upp men det var hela tiden samma personer! Det var bra personer, speciellt de från Sudan och de blev med tiden bästa vänner.
Till slut stod där ett färdigt stort sjukhus och Lars-Uno och de andra åkte hem för nya arbetsuppgifter och äventyr. Sina sista arbetsår verkade han som konsult och numera gillar han att vara ute i naturen, cyklar mycket och njuter av musik.
President Per tackade för ett intressant och roligt föredrag och vi alla applåderade.
President Per tackade för ett intressant och roligt föredrag och vi alla applåderade.
Magnus Bolle